Josefina Simonsson

Äktenskap med Alexander Simonsson (1836 - 1900)

Noteringar

Guldbrakteaten i Äskatorp, Fjärås

År 1867 hittade Peter Andersson (kallades Burka-Petter) ett vackert runt smycke av tunt guldbleck när han arbetade med dikning i utmarken till sin gård Eskatorp nr 7 i Fjärås socken nära Kungsbackafjorden. Det var där Josefina föddes och växte upp med sina föräldrar Carl och Britta Stina och syskon.

På mittpartiet av smycket finns en bild av en häst omgiven av en ring med runor. Smycket har en vacker ögla sirad med trådsirater och en kantrand. Det visade sig vara en brakteat från folkvandringstiden (400-500 e Kr). Guldbrakteaten inlöstes av Statens Historiska museum, varvid det bl a konstaterades att den vägde 3,7 ort, dvs 15,6 gram. Diameter 1,6 tum.
En teckning av Eskatorpsfyndet publicerades redan följande år i George Stephens praktverk The Old Northern Runic Monuments och Hallands fornminnesförenings årskrift 1868.

Brakteat är ett forntida mynt med en beskyddande amulett i formen av ett hängsmycke. Benämningen kommer från latinets bractea i betydelsen tunn plåt. I regel består de äldre och ensidigt präglade varianterna av tätt sammanpressade guldplattor. Brakteaterna är ofta så tunna att framsidans motiv kan ses i negativ relief på dess baksida. Brakteaten fick i vissa lärda sammanhang en renässans mot slutet av 1600-talet.
Guldbrakteater var ett omtyckt hängsmycke hos förmöget folk i Norden. Av gravfynd känner man till brakteater som bars tillsammans med pärlor på ett halsband. De dateras i allmänhet till folkvandringstiden 375-550 e. Kr. Guldbrakteater påträffas inom hela den europeiska kontinenten, även om de är vanligast i Danmark, Sverige och Norge.

Ovanstående uppgifter är hämtade från Elof Lindälvs bok Fornfynd och fornminnen i norra Halland. Brakteaten från Äskatorp i Fjärås pryder omslaget på boken och finns att beskåda på Naturhistoriska museet i Stockholm.

Personhistoria